av Vladimir Sorokin 
i översättning av Ben Hellman 

Medverkande 
Den ryska babusjkan –
Odille Annette Heftye Blehr

Regi Anna Forsell 
Scenbild & kostym Elinor Ström 
Musik & Ljuddesign Dan Tommi Hildén
Dramaturg, ljusdesign Svante Aulis Löwenborg 
Teaterförlag Nordiska ApS 

Pressfoto Anna Forsell
Grafisk form Terje Himberg-Larsen (Okimono) 
Ekonomi & café Berit Jarche
Producent Svante Aulis Löwenborg

Produktionen ges med stöd från Statens Kulturråd & Göteborgs kommun
Sponsras av Nordsjö 

Produktionen gästspelar i Oslo med stöd av bland andra Stiftelsen Fritt Ord


Speltid 75 min

 

PREMIÄR 3 och 4 september 2014
Spelades till 5 oktober på Cinnober Teaters lilla scen.

 

Den ryska babusjkan

 

Sovjet 1986. Gorbatjev har varit president i ett år. Reagan regererar västra hemisfären. Om tre år faller muren, och allt blir förändrat. Den tidigare ingenjören och grafiske designern Vladimir Sorokin är förbjuden i hemlandet, hans böcker ges ut av förlag i Tyskland och Frankrike. Den moskvaryska konströrelse som kallas konceptualisterna för en skarp kritik mot den rättrogna politiska konsten, utgående från Kreml. Tre år tidigare skriver Sorokin romanen Kön, det är hans debut. Till synes avlyssnade samtal i matköer i Moskva blandas med blanka, tomma sidor när folket sover, eller gutturala läten när de knullar. Han blandar sex, våld, fantasy och realism i romaner och pjäser och betraktar litteraturen som “ren text”. Tillbaka till 1986: han skriver Den ryska babusjkan, en till synes bandad monolog av en gammal överlevare, en 86-årig farmor som med en massa kärlek, saknad och längtan talar öppet om de svåra åren under det stora kriget, om sin förlorade kärlek, med seklets tyngd och seklets brott i kroppen. Babusjkan i sig är en arketyp. Hos Sorokin är hon också ett brinnande inferno av lust – och hat mot levnadsvillkoren.

 

Pjäsen Den ryska babusjkan är en lek med perspektiv i tre korta akter, en blandning av folklig humor och ikonografisk status. Idag finns porrsajter med babusjkafetischer. Kärringen är fortfarande lika rysk som en samovar. Hon är en ryska docka som tillverkats med parodiska porträtt av sovjetryska ledare och en av de vanligaste ryska souvenirerna. Men få vill väl veta vad hon egentligen har att säga, och vad hon känner.

 

Cinnober Teater har gjort till sin mission att introducera olika röster och låta dem tala från teaterscenen i Göteborg, ända sedan 1996. Vi är glada att nu kunna presentera en rysk författare som låtit tala om sig och som räknas till en av de stora romanförnyarna. Att Sorokin aldrig har framförts i Skandinavien på en teaterscen är märkligt, särskilt som hans pjäser har något ovanligt och mycket spelbart över sig. Att han har något att säga, ända från sitt experimenterande med formen på 1980-talet, är vi övertygade om. Sorokin driver med makten i nästan allt han skriver, hans blandning av genrer liknar ingenting annat och han har fått förnyad betydelse och uppmärksamhet under Vladimir Putins byggande av Det förenade Ryssland.

 

Detta är Vladimir Sorokins grepp om rysk mentalitetshistoria. Vi har samlat några av våra gamla medarbetare, Elinor Ström och Dan Tommi Hildén, och vi har engagerat både Sorokins svenske översättare och en norsk skådespelare som tilltalat oss mycket i sitt arbete med kropp och text. Vi spelar efter Göteborg också i Oslo. 

 

Text ur programbladet, Svante Aulis Löwenborg, dramaturg

 

 

 

Lästips:
Kalle Kniivilä Putins Folk 
Svetlana Aleksejevitj Kriget har inget kvinnligt ansikte
Anna Politkovskaja Rysk Dagbok och Putins Ryssland
Vladimir Sorokin har Norstedts gett ut i form av romanerna Is, Blått fett, I det heliga Rysslands tjänst och Snöstormen.

Under vintern utkommer Tellurien

Alla i översättning av Ben Hellman. På norska finns även debutromanen Køen.

 

Odille Heftye Blehr gästar åter Göteborg efter att ha medverkat i både Amazonas och Siste Sang med Grusomhetens Teater på Cinnober. Odille tillhör de en av de mest anlitade skådespelarna i Norge med roller i både film, TV (Lillyhammer, Koselig med peis och Meglerne) och på scen (Grusomhetens Teater, Nord-Trøndelag Teater, Oslo Nye Teater, Det Åpne Teater, Det Norske Teatret, Nationaltheatret) Bland regissörer har hon samarbetat med Stein Winge, Kjetil Bang-Hansen, Svein Sturla Hungnes, Kate Pendry, Lars Øyno.

 

Den ryska babusjkan har regisserats av Anna Forsell, som varit medlem av Cinnober sedan 2001. Hon har stått på scenen i Jon Fosses pjäser Suzannah och Och aldrig ska vi skiljas, samt Play Alter Native av Finn Iunker. Hon regisserade Cinnobers succé Rottweiler av Thomas Jonigk. Nu tar hon sig an ytterligare en stark teatertext.

"Den ryska babusjkan ger någon form av återupprättelse till alla dessa åsidosatta kvinnor genom historien. Gör dem synliga inte minst i sina våndor, men också i sin lust och uthållighet. Här träder de fram, blir levande." 

– Birgitta Haglund, Norsk Shakespeare- og Teatertidsskrift 

"Den ryska babusjkan är en märklig föreställning som först ser ut att tråka ut en med alla omtagningar, men som sen, plötsligt, slår till med full kraft. Den berättar inte bara om denna babusjkas sorg utan om generationer av ryska kvinnor som tvingats genomgå samma öde." 

– Kristjan Saag, GT

 

"I tredje vändan blommar Odille Annette Heftye Blehr ut som en frustande, ångestfylld samtidskvinna. I Cinnobers lilla lokal ångar texten plötsligt grymt och påträngande. En kvinnoverklighet som historien fortfarande gömmer i lager, gång på gång."

– Lis Hellström Sveningson, GP

 

"Det är utsökt instruerat av Anna Forsell. Det man tar med sig från föreställningen är betydelsen av noggrannhet och omsorg. Samt det värdefulla i, att Cinnober oavbrutet arbetar för att introducera ny och formellt intressant dramatik på sin scen." 

– Kjerstin Norén, Alba.nu