av Dan Tommi Hildén & Svante Aulis Löwenborg
fritt efter en pjäs av Jon Fosse

 

Översättning: Svante Aulis Löwenborg 
Ljus och teknisk assistans: Ernesto Mejia
Måleri: Jonas Bäckström och Ernesto Mejia 
Publikvärdar: Ernesto Mejia, Berit Jarche, Anna Forsell
Produktion, koncept & installationer: Dan Tommi Hildén & Svante Aulis Löwenborg

 

Med stöd av
Statens kulturråd, Region Västra Götaland, Kultur Göteborg

 

 

Vernissage 21 maj 2011 kl. 15.00
Visades 21 maj – 4 juni 2011 varje dag kl 15-19 (ej mån och tis) 

Detta ljud- och bildkonstverk, som vi också kan kalla Dramainstallation, ett begrepp myntat av konstkritikern Mikael Olofsson i GöteborgsPosten 2007, är det andra i raden baserat på text av den norske dramatikern och författaren Jon Fosse. Förra gången var på Festspelen i Bergen, då vi på Festplassen i centrala staden gjorde den monumentala ljud- och bildinstal-lationen Sa, med Hans röst. Den gången läste Jon Fosse själv in texter från sin pjäs Och aldrig ska vi skiljas. Fyra högtalare riktades mot fyra gyllene ritningar i 1-1-storlek på den väldiga platsen. 

Den här gången kryper vi in på teatern och visar i två rum dels en ljudinstallation av Dan Tommi Hildén i Cinnober Teaters stora sal, dels en textinstallation som är en översikt över textarbetet med översättningen i lilla salen. Rum, ljud, bild och text korresponderar i detta dubbelverk som man kan vandra runt i hur länge man önskar. Dan Tommi Hildéns installation är en loop på 17 min. 

Dan Tommis rum gestaltar med tre objekt en plötslig bortgång i en familj. Allt är dunkelt och rent, med högtalarnas kablar som förbinder de olika objekten visuellt.  

Svante Aulis rum beskriver själva textarbetet och framhåller texten som konstverket i sig, illuminerat och inramat av aggressiv handling.

KALASA, sa de med Min röst

 

Det är Fosses pjäs Sa ka la som ligger till grund. Handlingen är i korthet följande: 

Ett födelsedagskalas förbereds för Mamma, den 60-åriga centralfiguren i skådespelet. Två män, Mammas styvsöner, sitter i pjäsens början och talar om hon som ska firas och att de på flera sätt är gifta med sin styvmor genom hennes döttrar. Det är dessutom fler som sammanförts genom Mamma under åren, bland andra hennes väninna Trine och dennas man. Trine visar sig också ha varit tillsammans med de båda männen som gift sig med var sin av födelsedagsbarnets döttrar. 

Den andra miljön i pjäsen visar en sal på sjukhuset, dit Mamma anländer i en säng efter ett slaganfall samma dag som festen ska äga rum. Hennes döttrar vakar över henne och hon kan endast säga korta stavelser, bland annat det som återges i själva titeln: “sa ka la”. Pjäsen visar dessa två rum, festen där gästerna samlas, sjuksalen där kvinnan ligger för döden. 

Mammas son Ola kommer till sjukhuset. Medan han är inne hos henne ensam dör hon. När sjuksystern konstaterar detta för Ola berättar han i sin tur att han just sett ett starkt ljussken utanför fönstret. Sonen får sedan skulden för moderns död.