Sektor 3 av Dea Loher (Skandinavienpremiär

 

Översättning Svenja Hums
Förlag: Teater & Musik 

 

I rollerna Maria Grahn, Lena Nordberg, Michele Collins & Anders Larsson

Regi Svante Aulis Löwenborg

Scenografi Johan Rödström
Kostym Elinor Ström
Ljus Jan Bratt 
Mask Ingela Collin
Musik Lars Indrek Hansson

Produktion Anna Forsell & Erika Harlitz
Layout Sara Teimouri

Foto Anna Forsell

 

 

Svensk premiär 7 december 2002 på Atalante i Göteborg

Sektor 3

 

Michele Collins

Lena Nordberg & Anders Larsson

Maria Grahn & Lena Nordberg

Spelåret 2002-2003 fäste Cinnober uppmärksamheten på den nya tyska dramatiken med pjäser av Thomas Brussig och Dea Loher.

 

Sektor 3 skrevs av vår andra tyska dramatiker under 2002, Dea Loher. Pjäsen utspelar sig i ett hushåll där tre kvinnor som blivit överflödiga på den nya europeiska arbetsmarknaden försöker att överleva. Sömmerskan Anna och kokerskan Martha har gett allt och ingenting fått tillbaka. Städerskan Xana är från utlandet och alltför säregen för att passa in. Chauffören Meier Ludwig, i pjäsen framställd av sin hund, täljer på träbitar och förbereder sig för uppbrott. En frysbox med oroande innehåll står mitt på scenen och brummar.

”Den tyska dramatikern Dea Loher är relativt ung, samhällskritisk och i stort sett okänd i Sverige.

Tre goda skäl för Cinnober Teater, vars profil är just modern ospelad dramatik, att introducera henne och varför inte med purfärska Sektor 3. Det är visserligen en märklig pjäs, fylld av dunkel humor och fantasier, men i grunden handlar den om politikens bas – klass mot klass.”


”…performanceartisten Michele Collins. Som den fumliga städerskan Xana är hon rent genial. I turkos, illasittande overall och raggsockar i skavda pumps trippar hon omkring och låter sig smädas av de osolidariska tanterna. Föreställningens guldkorn är Collins monolog i tre delar, en för varje akt, om den fattiga, oälskade flickan, en överlevares berättelse som trots sin komik är rent hjärtskärande”
- Sven Rånlund, GöteborgsPosten 9/12 2002

Dea Loher

"Alla mina pjäser handlar om drömmen om en rättvisare, lyckligare värld."

 

Dea Loher är född 1964 i Bayern. Hon är en klart lysande stjärna bland dagens yngre tyskspråkiga dramatiker och har förärats flera priser för sina pjäser. Redan 1993 fick hon Royal Court´s i London Playwright´s Award. Sedan dess har hon flitigt skrivit sig vidare och det förekommer ungefär en urpremiär om året av hennes texter. I Sverige spelades Blåskägg – kvinnornas hopp på Malmö Dramatiska Teater 1999, med Åsa Kalmér som regissör. 

 

Det har sagts om Loher att medan andra dramatiker med ett välvilligt och välmenande patos beskriver samtiden i breda penseldrag, använder hon sig av ett kargt och precist språk. För henne är teatern "det rum, där de processer som äger rum i samhället måste diskuteras." I centrum för Lohers pjäser står individen och hennes försök att ge den egna historien mening och innehåll. 

 

Sektor 3 utspelas i vår egen tid. Att vänta på att bli tillsagd vad man ska göra är inget jobb, det är att tjäna. I pjäsen synliggörs fyra personer som har det gemensamt att de alla är tjänstefolk och, med undantag av den utländska städerskan Xana, har arbetat i samma hushåll i drygt fyrtio år. Anna och Martha har gett allt och ingenting fått tillbaka. Kvar finns en utsliten kropp och ett liv i ensamhet. 

 

Anna och Martha sitter och väntar. Kanske på dem som ska komma och riva hela stället, kanske på dem som ska bygga upp någonting nytt. Och kanske ge dem nya order – så att allt blir som förr igen. De arbetar vidare i en tredje sektor av samhället, där arbetet är mer präglat av idealism än av egen vinning. De har inte något annat, någon annan identitet, än arbetet för att upprätthålla den struktur som format dem.

 

En presentation av Dea Loher, med verkförteckning och essä, se www.goethe.de/kug/pro/stuecke/englisch/loher.htm
En utförlig presentation av Dea Loher finns i den norska tidskriften Norsk Shakespeare og teatertidskrift, nr 1-2004. (Hemsida: www.shakespeare.no)
Pjäsen skrevs för Thalia Theater i Hamburg och uruppfördes den 16 maj 2001