TEATERBAREN


Teaterbaren är en serie readingar och publiksamtal på Atalante. Sedan hösten 2003 har 14 olika pjäser presenterats under olika valda teman. På denna sida hittar du en kort information av respektive Teaterbar, klicka bara på pjästitlarna under rubriken "TIDIGARE TEATERBARER" nedan, så hamnar du rätt.


Cinnober Teater i samarbete med Atalante!

En reading är en uppläsning av en teaterpjäs inför publik. Teaterbaren presenterar ny dramatik i regisserade readingar, och med valda teman, för publiken i Göteborg och ger samtidigt en överblick över det moderna dramat.

Teaterbaren är en mötesplats för människors tankar och idéer. Allt från teaterkonst, samhällsliv och forskning kan diskuteras. Läsningarna gör nedslag i olika författares verk, med musiker och skådespelare på scenen, i enkel ljussättning och scenografi. Publiken bjuds på samtal med inbjudna gäster efter kvällens readingar. Ett tillfälle för teaterfolk, publik och debattörer, forskare och språkrör att mötas kring teaterns teman.

Under 2005 stöds baren av Statens kulturråd och Göteborgs kulturnämnd.

Teaterbaren nominerades till Nöjesguidens teaterpris 2003 med motiveringen:

"...ett av årets trevligaste initiativ /.../ för alla teaterintresserade som
är svältfödda på nya influenser och seriösa samtal om dramatik."


 

Medlem blir man så fort man köpt biljett till en Teaterbar. Under 2005 ligger priset på 40 kr. Medlemskortet (=biljetten) berättigar även till entré till halva priset till kommande Teaterbarer under en hel säsong. Som medlem kan man förutom billiga biljett- och barpriser även köpa litteratur till förlagspris från vårt bokbord. Vi har pjäsutgåvor till försäljning och litteratur om teater. Antalet titlar ska hållas lågt, därför säljer vi också olika böcker under de olika barerna, med särskild hänsyn till kvällens aktuella tema.



Sedan september 2003 har Teaterbaren läst följande pjäser:

Efter orgien av Suzanne Brøgger
Hänga ut av Sara Kadefors
Den älskade av Lisa Langseth
Bambiland av Elfriede Jelinek
Det sjunde caféet av Crudu, Esinencu och Fusu 
Blasted av Sarah Kane
Antigone i New York av Janusz Glowacki
Theres av Steve Sem-Sandberg
Ulrike Meinhofs sång av Christopher Barnett
Kvalstervägen av Erik Beckman
I vagnarna av Marina Steinmo
Ledningen av Daniel Besse
Hot mot hennes liv av Martin Crimp
norway.today av Igor Bauersima


Dessutom har en presentation av dramatikern Elfriede Jelinek gjorts.

 

Teaterbaren den 8 april 2005 hade temat
FRI SEX = AIDS?

... OCH ÄGDE RUM PÅ VÄRLDSKULTURMUSEET INFÖR FULLSATT SALONG. BAREN KNÖT HÄR AN TILL UTSTÄLLNINGEN NO NAME FEVER, OM AIDSEPIDEMINS UTBREDNING

READING: Efter orgien av Suzanne Brøgger
Översättning: Ann-Mari Seeberg (Teaterförlag: Nordiska Strakosch Teaterförlaget)

PRESSREAKTION från Göteborgs-Posten 05412:

"I fredags gjorde Teaterbaren en reading av Suzanne Brøggers pjäs Efter orgien, från 1991, i en liten scenhörna på Världskulturmuseet. Efter paus var det samtal runt temat "Fri sex = aids?" och då fanns också Brøgger med, via högtalartelefon./.../ Det var fullsatt, i publiken satt många unga som måhända har läst Brøggers tidiga böcker, men som omöjligt kan ha upplevt tiden före aids. Som helhet blev kvällen både innehållsrik och nyanserad /.../ Påläst samtalsledare och bra panel gjorde sitt till. Sedan tror jag också att den inledande pjäsläsningen bäddade för samtalet på ett annat sätt. En reading är en regisserad uppläsning i enkel dekor. Det mest tilltalande med formen är att publikens nervositet försvinner när förväntningarna och kraven sänks. Skådespelarna får staka sig, publiken behöver inte känna sig förpliktigad att uppleva något."

- Astrid von Rosen

På scenen:
Hekate – Carina Söderman
Vulva – Sara Estling
Rigor – Pelle Bolander
Lem – Emil Klingvall
Mortis – Lena Nordberg
Kör - Sara Estling, Pelle Bolander, Emil Klingvall, Lena Nordberg, Emma Nordlund, Martin Öhman

Musiker
cello – Emma Nordlund
trummor – Martin Öhman

SAMTAL:
Suzanne Brøgger, författare (deltog per telefon) 
Joakim Berlin, sex- och samlevnadsexpert (ordförande för Riksförbundet för HIV-positiva) 
Lars-Gösta Dahlöf, docent i psykologisk sexologi, Göteborgs Universitet 
Catharina Bergil, samtalsledare (ledare för programverksamheten Världskulturmuséet) 

 

Koreografi: Victoria Alarik
Regi: Svante Aulis Löwenborg
Scenidé & ljusdesign: Johan Rödström


………..

Suzanne Brøgger har både gått emot och speglat sin samtid sedan debuten 1973. Hon kritiserade tidigt familjen som institution och hävdade den sexuella och intellektuella frigörelsen. Hennes opassande kvinnoporträtt har utmanat läsarna och gestaltat de mörka sidorna, vilket lett till att Brøgger framstått som skamlös anarkist och borgerlig dekadent om vartannat. Att hon ofta satt sig själv på spel i det hon skrivit har gjort att hennes texter kretsar kring autenticitet, verklighet och fiktion. Det är ofta det mest privata som gjorts till berättelsens huvudämne vilket samtidigt utgör en politisk uppgörelse. Författarskapet är genreutforskande och stilmässigt finns en blandning av högt och lågt, banalitet, kitsch och höglitterära referenser.

Om Brøgger talade för en personlig frihet på alla plan under 70-talet, där den sexuella frigörelsen är en oundviklig del, blev 80-talet en omvärderingens tid. Aids-epidemins utbrott och dess konsekvenser för sexualiteten skildras i romaner som Ja, samt i pjäsen Efter orgien från 1991 (urpremiär på Dramaten samma år). 

"Det är som i den klassiska tragedin. I början var allt gott och väl. Till slut är allt ett stort elände. Och däremellan har ingen gjort något fel." (ur pjäsens inledning)

I denna pjäs tycks personerna befinna sig i dödsriket och beskriver den totala kollaps som drabbade deras liv och relationer. Texten är byggd som grekisk tragedi, med kör och körledare (Hekate), samt fyra huvudpersoner. Dessa fyra kan sägas utgöra en splittrad kärnfamilj, där släktskapet är osäkert. Det gör också pjäsen till ett provokativt postulat: eftersom hela familjen dött i Sjukdomen visas ett tillstånd upp som liknar den atomvinter som skildrats av andra författare under kalla krigets dagar. Samhället verkar ha upphört att existera.

Suzanne Brøgger (f. 1944), ett urval
Fri os fra Kærligheden , roman, 1973 (Fräls oss från kärleken 1985)
Creme fraiche, roman 1978 (Crème fraîche 1994)
En gris der har været oppe at slås kan man ikke stege, pjäs 1979
Ja, roman 1984 (Ja 1984)
Transparence, roman 1993 (Transparance. En följetong 1994)
Dark, pjäs 1994
Jadekatten, roman 1997 (Jadekatten 1998)

Suzanne Brøgger har även skrivit och gett ut artiklar, reseskildringar, essäer, libretton, barn- och dagböcker. Hon blev 1997 medlem av Det danske akademi. Mer om henne finns bl.a. på www.litteraturnet.dk

Tack till: Världskulturmuseet

 

 

Teaterbaren den 14 mars 2005 hade temat
PÅ TJEJERS VILLKOR

Bild: ©Jon Liinason
READING: Hänga ut av Sara Kadefors
(Förlag: Colombine Teaterförlag)

På scenen: 
Claudia - Emelie Rödström
Missy – Josefin Ljungman
Beata – Signhild Lindroth Christiansen
Kerstin – Carina Söderman
Istvan – Emil Klingvall


SAMTAL 1: Sara Kadefors berättade om sin pjäs och arbetet med den för publiken och Svante Aulis Löwenborg

POESI: Sofia Blomgren läste egna dikter under titeln ”Tjej på 15 bast”

SAMTAL 2: Jon Liinason ledde diskussionen med
Annica Carlsson Bergdahl – författare till boken 100% tjejer
Maria Lundgren Dellgran – Skolkurator
Sofia Blomgren – poet 

Regi, bearbetning: Anna Forsell
Scenidé: Johan Rödström
Ljusdesign: Viktor Wendin

---
Sara Kadefors växte upp i Landvetter. Hon utbildade sig först till journalist på en folkhögskola och intresserade sig tidigt för radiomediet. Hon har gjort program som Morgonpasset, med Tomas Tengby och Stefan Liv, samt Söndagsskolan. Har även arbetat på SVT:s Filmkrönikan som recensent och reporter. Idag skriver Sara Kadefors manus till teveserier och film, samt ungdomsböcker. För boken Långlördag i city tilldelades Sara Kadefors 2001 års Slangbella, ett debutantpris för barn- och ungdomsböcker. Sandor/Ida fick Augustpriset 2001 i klassen bästa barn- och ungdomsbok och har filmatiserats. Novellfilmen Välkommen till Thomas och Jill hade premiär under Göteborgs filmfestival 2002.

Hänga ut, som är Sara Kadefors debutpjäs, berättar om tre tonårstjejer som står och väntar vid en avsides korvkiosk på en kille som de alla är kära i och som ska ta dem till en fest. I kiosken arbetar Kerstin, som står inför nedläggningshot om hon inte säljer mer snabbmat. Hon har gjort erfarenheter i livet som hon är rädd att tjejerna ska upprepa och blir något av de tre tjejernas mentor och förtrogna. Samtidigt är hon för dem en vuxen i en oförstående vuxenvärld. Till slut kommer en kille förbi som varit på festen tjejerna ville gå till. Han blir ifrågasatt och får mot sin vilja försvara sin påstådda svekfulla manlighet. 

Hänga ut hade premiär på Dramatens lilla scen den 3 april 2004 i regi av Christian Tomner

Mer av Sara Kadefors (med premiärår)
Pjäsen Hundliv (2004)
TV-serien Orka! Orka! (2004)
Biograffilmen Fröken Sverige (2004)
Biograffilmen Sandor Slash Ida (2005) har även spelats som teaterpjäs på Bohusläns Teater i dramatisering av Sofia Fredén hösten 2004.

 

 

 

Teaterbaren den 14 februari 2005 hade temat
KULTURELLT KAPITAL

Reading av Lisa Langseths pjäs Den älskade
(Förlag: Nordiska Strakosch Teaterförlag)

På scenen:
Emelie Rödström som Katarina
Emma Nordlund på cello

Samtalet leddes av Johan Öberg, journalist, och gäster var
Donald Broady - Pierre Bourdieu-kännare och sociolog
Göran Greider ­- debattör och chefredaktör Dala-demokraten
Ewelina Tokarczyk - ordförande i Göteborgs kulturnämnd

Regi, scenidé: Svante Aulis Löwenborg
Ljusdesign: Viktor Wendin

---
Lisa Langseth (f.1976) har studerat skådespeleri på Kulturama i Stockholm. Hon har gått Biskops-Arnös dramatiklinje och Dramatiska institutets Dramatik/dramaturgi utbildning. Hon tillhör för närvarande den så kallade Dramatikergruppen på Dramatens scen Elverket. Hon har skrivit, och i vissa fall även regisserat pjäserna:
Mannen som vann världen, Scen Inkonst, Malmö 2002
Godkänd, Stockholms stadsteater 2002
Frigiven (m. Agneta Pleijel och Lucas Svensson) Göteborgs stadsteater 2003
Slättskymning, Upsala stadsteater 2004
Märk mig, barnpjäs, Riksteatern 2004

Den älskade tilldrar sig i ett rum i ett hus på landet, där Katarina, en 23 år gammal f.d. fabriksanställd, har förskansat sig. Hon har gett upp sin förortstillvaro och sin truck-
körande pojkvän och lever i en pågående förälskelse till en 15 år äldre dirigent. Hon berättar historien om sig själv och den hon blivit medan hon läser, studerar, och lyssnar till den musik som fått avgörande betydelse för hennes nya liv. Hon har gjort en mental klassresa och är beredd att offra en hel del för att börja på nytt. Frågan är ändå vem som offrar sig för vem och för vad.

Den älskade hade premiär på Lilla Elverket den 8 oktober 2004 i regi av författaren och med Noomi Rapace i rollen som Katarina. 

 

 

 

Teaterbaren den 2 november 2004 hade temat
IRAKKRIGET

 Bild: ©Jon Liinason

Samma kväll som presidentvalet ägde rum i USA, läste Teaterbaren Elfriede Jelineks pjäs om irakkrigets inledningsskede. Det blev även direktsänd valvaka från USA, samt efterföljande publiksamtal med bl a Maria-Pia Boethius

Reading: 
Bambiland av Elfriede Jelinek (Österrike)
(Förlag: Nordiska Strakosch Teaterförlaget)

På scenen:
Pelle Bolander - George Bush
Tjelvar Eriksson - Tony Blair, George Bush d ä, m fl roller
Helén Söderkvist Henriksson - Elfriede Jelinek, m fl roller
Ida Norrlöf - ett flertal roller
Carl-Johan Sundberg - ett flertal roller

Samtalsledare var Catharina Bergil, programchef på världskulturmuséet, och i panelen satt
- Maria-Pia Boethius, samhällsdebattör
- Svante Karlsson, expert på Nordamerikansk utrikespolitik, Freds- och utvecklingsforskning, GU
- Björn Sandmark, kritiker bl a på Göteborgs-Posten, Jelinek-kännare

Regi, textbearbetning: Svante Aulis Löwenborg 
Ljusdesign: Studio Oscuro
Musik: Lars Indrek Hansson
Scenidé: Johan Rödström

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!

 

 

 


Teaterbaren den 12 oktober 2004 hade temat
TRAFFICKING


Bild: ©Jon Liinason

READING: Det sjunde caféet av Dumitru Crudu, Mihai Fusu & Nicoleta Esinencu (Moldavien)
Översättning: Magnus Lindman (Förlag: Colombine Teaterförlag)

PÅ SCENEN
Flicka 1 - Carina Söderman
Flicka 2 - Sara Estling
Flicka 3 - Josefin Ljungman
Flicka 4 - Emelie Rödström
Flicka 5, Kvinnan från Tiraspol, CNN-reportern - Annette Sevréus
Flicka 6 - Anna Forsell
Borgmästaren, Polischefen, Officeren, Läkaren - Pelle Bolander
Journalisten, Nyhetsuppläsaren, Ambassadören - Carl-Johan Sundberg

I PANELEN
Samtalsledare var Catharina Bergil, programchef på Världskulturmuséet
Mats Paulsson, spanare på "Trafficking-gruppen", Länskriminalpolisen i Göteborg
Jonas Flink och Åsa Levinsson, socialsekreterare på Prostitutionsgruppen i Göteborg.
Lisa Oderstam, kvinnopolitiskt ansvarig för Vänsterpartiet i Göteborg.

Regi, bearbetning: Svante Aulis Löwenborg
Scenidé: Johan Rödström
Ljusdesign: Studio Oscuro
Musik: Maria Ingemarsson Berg, piano, preludium i f-moll BWV 857 av J S Bach

----
Det sjunde caféet är en nära skildring av sex kvinnors erfarenheter av att bli kidnappad och såld till prostitution. Pjäsen är baserad på verkliga intervjuer med kvinnor från Östeuropa som drabbats av detta och har spelats över 150 gånger i sedan 2001.

I Sverige uppskattar polisen att 200 - 500 kvinnor och barn drabbas av kidnappning och försäljning till prostitution varje år. Det finns inga säkra siffror. Nästan all handel sker i det fördolda. Motsvarande siffra inom EU är uppemot 500 000 per år, enligt Europols beräkningar. Av dessa uppges en femtedel vara män, unga pojkar och barn.

Dumitru Crudu är född 1967, Mihai Fusu 1960 och Nicoleta Esinencu 1978. De har varit en viktig del av en ny generation som vuxit fram inom teatern sedan Modavien blev självständigt. Mihai Fusu är regissör, och även verksam i Västeruropa. De båda andra är dramaturger och dramatiker. Deras kollektivt skrivna pjäs Det sjunde caféet har uppförts i ett flertal europeiska länder, bland annat i Frankrike, Tyskland och Italien. Pjäsen hade sitt första svenska framförande på Helsingborgs stadsteater i mars 2004, i regi av Carl Kjellgren.

En organisation som arbetar mot Trafficking i Sverige är Kvinna till kvinna. Gå in på deras hemsida för mer information: www.iktk.se

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!

 

 

 

Teaterbaren den 21 september 2004 hade temat
SARAH KANE

 READING: Sprängd (Blasted) av Sarah Kane
Översättning: Fredrik Egerstrand (Teaterförlag: Nordiska Strakosch
Teaterförlaget)

På scenen:
Ian - Pelle Bolander
Cate - Karin Blixt
Soldaten - Carl-Johan Sundberg

Musik - Andreas Saag

SAMTAL: Om Sarah Kanes författarskap och de teman hon arbetade med samtalade författaren och kritikern Sara Stridsberg, socialpsykologen Thomas Johansson och regissören Svante Aulis Löwenborg med Catharina Bergil, programchef för Världskulturmuseet.

Ljus: Viktor Wendin
Regissör, scenidé: Johan Rödström
Projektledning: Jon Liinason och Svante Aulis Löwenborg
Medarbetare: Anna Forsell

Denna bar erhöll stöd av Göteborgs kulturnämnd och Volvo.


UR PROGRAMTEXTEN: Under Sarah Kanes korta karriär som dramatiker fanns en stark utveckling, där hon tog avstamp i det klassiska, välgjorda, anglosaxiska dramat och gick mot en alltmer uppbruten form. Bara rummets konkreta enhet, förstådd som själva teaterscenen, återstod till slut, efter att tidens och rummets enheter för varje ny pjäs upplöstes. Hennes dramatik tycks hamna i teatertextens slut, i en slags ändstation. 

Men det Sarah Kane gjorde var att peka ut möjligheterna hos teatern. I hennes texter finns en implicit kritik av hur texter får och kan se ut. Det finns stor tilltro till uttrycksmedlen och teaterns arbetare i det hon skrev. Kane trodde på teatern som konst, men hon visste också mycket väl vad som inte fungerar, vad som inte har någon verkan, den teater som med smarta knep försöker förföra åskådaren med en estetik som redan förbisprungits av andra konstarter. Teatern, verkar Kane säga, är som bäst när den spelar på publikens nervsystem, går vägen genom magen, samtidigt som det inte för en sekund görs avkall på den litterära kvaliteten i materialet. Texten är ofta full av referenser till annan litteratur, såväl som till den politiska verkligheten. Hon erbjuder en känslomässig och intellektuell utmaning, och talade gärna om teater som ”experiental” istället för ”experimental.”

Kanes texter är dessutom genomärligt skrivna. Ofta innehåller de minst minst en person, som Kane identifierade sig starkt med, och som var besatt av ärligheten. Det är viljan att leva ett sant och ärligt liv som är en av de krafter som bär pjäserna framåt. Samtidigt är de personliga gestaltningar av kärlekens möjligheter. Rikedomen i Sarah Kanes pjäser gör att det finns stora möjligheter till
tolkning och olika typer av gestaltning. Att hon dog ung, vid 28 års ålder, med endast fem efterlämnade fullbordade pjäser, har bidragit till en mytbildning kring hennes person. Denna skymmer ofta den kraft som finns itexterna. Fem år efter hennes död får vi förhoppningsvis nu se vad dessa pjäser pekar ut för möjligheter för den svenska teatern i de aktuella svenska uppsättningarna på Riksteatern och Teater Giljotin hösten 2004.

Mer om Sarah Kane på länken produktioner på denna hemsida och den länksamling som finns där.

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!

 

 

Teaterbaren den 4 maj 2004 hade temat
HEMLÖSHET

READING: Antigone i New York av Janusz Glowacki
Översättning: Lennart Ilke (Teaterförlag: Teater och Musik)

På scenen:
Anita - Carina Söderman
Loppan - Hans Brorsson
Polisen - Robert Bolin
Sasja - Pelle Bolander

På gitarr - TheGothenburgCombo: David Hansson och Thomas Hansy

SAMTAL: Kvällens gäster var Lars Sjöberg, föreläsare och före detta hemlös, Catharina Thörn, forskare i sociologi vid Göteborgs universitet, Mikael Albertsson, Göteborgs räddningsmission. Samtalsledare var Catharina Bergil från Världskulturmuseet.

Ljus: Mats Nordlund
Projektledning, textbearbetning: Svante Aulis Löwenborg 
Regissör och producent: Anna Forsell
Samordnare samtalsserie: Jon Liinason
Scenograf: Johan Rödström 
Tekniker: Viktor Wendin

Denna bar fick stöd från Statens Kulturråd och ABF.

------------
"Det här med de hemlösa är lite känsligt, för vi är ju i New York, det vill säga i hjärtat av den demokratiska världen, och hela världen iakttar oss. Och vad är det viktigaste i en demokrati? Nå… Nå?… Damen kanske vet? Min herre? Det viktigaste är att alla människor har samma … rättigheter och samma … skyldigheter. Samma lagar gäller för mig, min före detta fru och herrskapet. Om presidenten kommer till parken, tänder en brasa, lägger sig på en bänk och börjar dricka brännvin ur en flaska som han inte ens har gömd i en papperspåse, då kommer han att behandlas som alla andra" 

Antigone i New York av den polske dramatikern Janusz Glowacki hade premiär i Warszawa och New York 1993 och berättar om några hemlösa som går emot myndigheternas lagar och bestämmelser. Det är skilda öden och historier som skildras i denna park i New York, de är invandrare och har det gemensamt att de på olika sätt hamnat utanför samhället. De stjäl en död kamrats lik för att ge honom en anständig begravning i den park som de gjort till sitt hem. Som i det antika dramat är det kärleken och de band som skapas genom den som står i centrum.

"Hemlöshet är inte bara frånvaron av tak över huvudet, det är också ett själstillstånd."
Janusz Glowacki

Janusz Glowacki föddes 1938 i Polen. När han var i England för att närvara vid premiären på en av sina pjäser 1981 var han inte välkommen hem igen. Han bosatte sig senare i USA. Efter östblockets upplösning bor han växelvis i Polen och New York. Han har fått ett flertal priser för sina pjäser och är spelad i stora delar av världen.

Pjäsen hade svensk premiär i denna översättning på Smålands Musik och Teater i Jönköping september 2002. Regissör var Nelu Markovican.

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!

 

 

 

Teaterbaren den 6 april 2004 hade temat
TERRORISM

Reading 1: Ulrike Meinhofs sång av Christopher Barnett
Översättning: Kerstin Gezelius (Teaterförlag: Nordiska Strakosch Teaterförlaget)

På scenen:
Ulrike Meinhof 1 - Caroline Andréason
Ulrike Meinhof 2 - Tina Hagman
Ulrike Meinhof 3 - Tina Lenne

Reading 2: Theres av Steve Sem-Sandberg

På scenen:
Berättare 1, En förtroendeförsvarare - Caroline Andréason
Ulrike Meinhof - Tina Lenne
Gudrun Ensslin - Tina Hagman
Andreas Baader - Pelle Bolander
Horst Herold, Åklagaren, Klaus Röhl (Meinhofs f.d.make) - Hans Brorsson
Berättare 2, Rättens ordförande, Ruhland - Niclas Fransson 

Vid flygeln - Maria Ingemarsson
På cello - Christian Berg

SAMTAL: Maria Stern, forskare i internationella relationer vid institutionen för freds- och utvecklingsforskning (GU), var kvällens inbjudna gäst. Om USAs erfarenheter efter 9/11 samtalde hon med Catharina Bergil från Världskulturmuseet.

Ljus & teknik: Viktor Wendin 
Regi, textbearbetning: Svante Aulis Löwenborg 
Producent: Anna Forsell
Scenograf: Johan Rödström 

Denna bar fick stöd från Statens Kulturråd

-----------------
Pjäserna som presenterades denna kväll behandlade Röda arméfraktionen med tonvikt på en av dess frontfigurer, Ulrike Meinhof. Hennes kodnamn var Theres. Teaterbaren tog avstamp i europeisk nutidshistoria för att titta på terrorismen av idag under publiksamtalet. 

Steve Sem-Sandberg är författare, journalist och kritiker. Hans senaste roman Ravensbrück utkom 2003 och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2004. Det är sista delen av en fristående trilogi, som har tre olika kvinnor i centrum. I Ravensbrück är det Milena Jesenskà, mest känd som Franz Kafkas stora kärlek. Förra romanen hette Allt förgängligt är bara en bild och handlade om Lou André Salomé, en av kvinnorörelsens förgrundsgestalter. Romanen Theres utkom 1996 som trilogins första del och var en dokumentärroman om Ulrike Meinhof. Den belönades med Aftonbladets litteraturpris och är översatt till ett flertal språk. Våren 2004 utkom den i ny upplaga på förlaget Modernista. 

Theres sattes upp på Teater Galeasen 2000, med manus av Steve-Sem Sandberg och regissören Åsa Kalmér.

Christopher Barnett är från Australien och har varit verksam som dramatiker, dramaturg, regissör och skådespelare. Han har skrivit omkring 25 teaterpjäser sedan 1976 och bosatte sig 1993 i Frankrike, där han är verksam i teatergruppen Le dernier spectacle.

Pjäsen Ulrike Meinhofs sång skrevs 1983 och sattes 1994 upp på Radioteatern. Den har sedan även legat till grund för en föreställning på Stockholms stadsteater 1997.

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!
 

PILOTPROJEKTET 2003

 

Teaterbaren hade premiär den 23 september 2003 och presenterade då två färska pjäser från Schweiz och Storbritannien. Den 21 oktober fortsatte baren med en presentation av en österrikisk dramatiker och kvällens pjäs var fransk. Sista baren i pilotprojektet hölls den 18 november och presenterade två svenska pjäser 

Arrangör 2003 var Svante Aulis Löwenborg från Cinnober Teater i samarbete med Atalante
Ljus & teknik: Viktor Wendin 
Regi, textbearbetning: Svante Aulis Löwenborg 
Scenograf: Johan Rödström 

Teaterbaren hösten 2003 finansierades av Konstnärsnämnden.

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!

 

 

Teaterbaren den 18 novmber 2003 hade temat
FÖRGUDNING

READING 1: I vagnarna av Marina Steinmo.
(Teaterförlag: Colombine Teaterförlag)

På scenen:
Flickan - Caroline Andréason
Den unga stjärnan - Tjelvar Eriksson
Mannen - Pelle Bolander
Kvinnan - Anette Sevréus

READING 2: Kvalstervägen av Erik Beckman. 
(Teaterförlag: Teater & Musik)

På scenen:
Guiden/Gud - Emil Klingvall
Salomo - Pelle Bolander
Katten/Fyllot/Hiram - Tjelvar Eriksson
Elefanten/Koppar-Hiram - Robert Bolin
Skådespelerskan/Saba 1 - Anette Sevréus
Första systern - Carina Söderman
Andra systern - Caroline Andréason

Vid flygeln under båda läsningarna: Maria Ingemarsson

SAMTAL (ca 45 min): Svante Aulis Löwenborg samtalade med Chalmers studentpräst Johanna Almer om dagens tema.

--------
Marina Steinmo är en av de märkligt lite spelade men starka rösterna inom svensk dramatik. Hon har bakgrund som dansare och har, förutom sina scen- och radiopjäser, skrivit texter till dansföreställningar. Debuterade som dramatiker 1993 och har samarbetat med Teater Vox i Stockholm, som hon skrivit flera pjäser för. Även samarbeten med koreograferna Bo Arenander, Charlotte Engelkes, Michael Laub och Kajsa Giertz. Svensk radioteater har framfört flera av hennes pjäser. Arbetar även som språkkonsult.

I I vagnarna går en flicka omkring bland husvagnarna på en inspelningsplats för en TV-serie och letar efter sin idol, Den unga stjärnan. Han står på toppen av sin förmåga. Och han vet att utnyttja sin strålglans. Ett par medelåldrande skådespelare, en kvinnlig och en manlig, utför en kamp både framför och bakom kameran. De har tappat den lyster som krävs för idolskapet och försöker fylla den tomhet som uppstått genom en kur av droger, sex och drömmar. Med slående humor och starkt allvar visar Steinmo på skevheten i våra förväntningar.

Ett urval pjäser av Marina Steinmo:
I kassan (1994), Kvinnor på kontor (1995), Suturen (1996), I vagnarna (1997), Kärlek och pengar i Graceland (1998), Doktor Frogg (2002), Igår i bilen i Bredäng (2003). Texter till dansföreställningarna The Solo project (turné i bla. Tyskland 1995-96), Sweet (Tyskland (2000), samt Ren, fin, god (Byteatern, Kalmar 2002).


Erik Beckman skrev 19 böcker förutom sina många pjäser. En av Sveriges mest egensinniga författare med en trogen skara beundrare och ett eget litterärt sällskap. Han föddes i Vänersborg som son till en präst. Studerade musik och var verksam som folkhögskolelärare. Debut med diktsamlingen Farstu 1963. Beckman kan betecknas som absurdist, modernist och kåsör, men tillhör egentligen ingen genre eller riktning. "Hans musikaliska gestaltning låter upplevelsen vara en direkt följd av textens struktur, istället för att inom normalprosans ramar återberätta en tänkt historia." (Sven Hansell i avhandlingen Livet, även om jag dog av det, 1991) Erik Beckman dog 1995.

Kvalstervägen från 1982-1984 (osäker datering, den skrevs för ett uppförande på Dramaten) tillhör de hittills ouppförda pjäserna. En pjäs som pendlar mellan parodi och satir i bästa Beckmanstil med författaren själv i centrum för attackerna. En guide lotsar en grupp personer genom författarens hem under dennes bortovaro. Han är i Västerås. Lägenheten förvandlas till kung Salomos palats och författaren uppträder där som kungen: rikaste och klokaste mannen på jorden. Möjligen också, paradoxalt nog, som den mest fåfänge. Beckam korsar sin vana trogen två disparata miljöer och skeenden och får till en särdeles komplex bild, full av språklig frenetisk glädje.

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!

Teaterbaren den 21 oktober 2004 hade temat
MAKTENS SPRÅK

 

Presentation: Den österrikiska dramatikern Elfriede Jelinek - en Gretchen i Bambiland. Om hennes dramatik och roll i den europeiska teatern.

På scenen:
Jelinek - Lena Nordberg
Utfrågarern - Tina Hagman

Presentation av dramatikern: Svante Aulis Löwenborg

READING: Ledningen (Les Directeurs) av Daniel Besse
Översättning: Maria Tellander (Teaterförlag: Teater & Musik)

På scenen:
Odéon - Niclas Fransson
Denfert - Emil Klingvall
Chatelet och Bercy - Pelle Bolander
Michelle Grenelle - Tina Hagman
Montparnasse - Lena Nordberg
En kvinnlig journalist - Anna Forsell

Musiker: Thomas Hansy och David Hansson från TheGotheburgCombo

------------
Elfriede Jelinek är en av samtidens allra viktigaste namn i Europa och var fram till millennieskiftet förvånansvärt lite uppförd i Sverige. Hon föddes 1946 i Steiermark i Österrike, utbildade sig till musiker på musikkonservatoriet i Wien innan hon övergick till konsthistoria och teatervetenskap på universitetet i samma stad. Hon debuterade som lyriker 1967 och fick sin första pjäs uppförd 1979 i österrikiska Graz. Hon har även gjort film och varit verksam som filmmanusförfattare, översättare och librettist. Tre av hennes romaner finns på svenska: Lust, De utestängda och Pianolärarinnan (den senare filmad av Michael Haneke under titeln Pianisten).

Vad är det i hennes samhällskritiska dramatik som lockar de stora regissörerna och får högerpolitiker att smutskasta henne i valkampanjer? Så många svar kunde inte ges då Teaterbaren inte fick tillstånd att läsa hennes verk. Vi framförde istället en dramatiserad uppläsning av teaterkritikern Ingegärd Waaranperäs intervju med Elfriede Jelinek från Dagens Nyheter den 15 oktober 2002.

Jelineks pjäser tillhör en tradition inom centraleuropeisk teater som man kan kalla den språkkritiska och satiriska. Texterna är ofta monologiska och kan gestaltas på en mängd olika sätt. För den tyska regiteatern har hon därför varit en av älsklingsdramatikerna. Och en ständig provokatör gentemot ingrodda värderingar.

Ett urval av Elfriede Jelineks pjäser: Frauenliebe - Männerleben (1982 - i svensk radioteater som Ta´t piano - Clara), Krankheit oder Moderne Frauen (1984 - på svenska som Sjukdom eller moderna kvinnor, sänd i svensk radioteater), Raststätte (1994), Ein Sportstück (1998), Das Lebewohl (2000 - på svenska som Avskedet, spelad på Malmö Dramatiska Teater och i radioteatern), In den Alpen (2002). 
Hennes pjäs om Irakkriget, Bambiland, (2003) hade premiär på Teater Tribunalen 25 maj 2004 och spelas även under hösten. Prinzessinnendramen (2003) spelas på Teater Galeasen och har premiär den 10 september 2004.
Om Tribunalens uppsättning: www.tribunalen.com/bambiland.php 
Se www.galeasen.se , med länkar till sidor om 2004 års Stig Dagerman-pristagare.

Jelineks hemsida innehåller många av hennes texter: http://ourworld.compuserve.com/homepages/elfriede


Daniel Besse korades genom Molièrepriset till årets dramatiker i Frankrike år 2001 för den pjäs som Teaterbaren läste under kvällen i så gott som oavkortad form. Ledningen har sedan uppförts på ett antal viktiga teatrar i framför allt Frankrike, Tyskland och Österrike. Detta var första gången den presenterades för en svensk publik och även första gången något av denna dramatiker framförts i Sverige. Daniel Besse är förutom dramatiker verksam som skådespelare och regissör och leder teatergruppen Lycée Henri IV i paris.

Ledningen utspelas på ett stor franskt vapenföretag. Ett antal underchefer kämpar om gunsten hos den högsta ledningen. Ett cyniskt spel med människoliv som inte syns annat än i siffror. Man talar hellre om semestern och goda viner än vapnens slagkraft på oskyldiga civila på Västbanken eller i Afrika. Och man konkurrerar inbördes. Men intrigerna på företaget har livsavgörande konsekvenser för dem som deltar i spelet. En chef ska bort. 

TILLBAKA TILL PJÄSERNA!

 

 

 

Teaterbaren den 23 september 2003 hade temat
IDENTITETER

Teaterbarens första kväll presenterade två färska pjäser från Schweiz och Storbritannien. Responsen var mycket positiv från publik och delar av media.

READING 1: Norway Today av Igor Bauersima
Översättning: Per Arne Tjäder (Teaterförlag: Colombine Teaterförlag)

På scenen: 
Julie - Carina Söderman
August - Niclas Fransson

READING 2: Hot mot hennes liv (Attempts on her Life) av Martin Crimp
Översättning: Anders Duus (Teaterförlag: Nordiska Strakosch Teaterförlaget)

På scenen:
Niclas Fransson
Tina Hagman
Lena Nordberg
Carina Söderman

SAMTAL: Idéhistorikern Mikela Lundahl (GU) och samtalsledaren Peter Zell om kvällens tema

--------
Tjeckisk-schweizaren Igor Bauersima föddes i Prag 1964, och har skrivit för både film och teater. Är även musiker och verksam som arkitekt, samt driver sin egen teater i Zürich, OFF OFF Bühne. norway.today hade urpremiär på Düsseldorf Schauspielhaus 2000 och renderade honom titeln "årets nya dramatiker" i Theater Heute, trots att hans verk varit uppförda sedan 1994. Hans pjäser skrivs oftast för att han själv ska göra dem för scenen. Det är en del av processen med dem. Han skriver dessutom gärna i samarbete med andra.

Bauersima blandar skickligt in filmmediets uttryck i sina pjäser, där spelet mellan det fiktiva och det äkta hålls fram i kritiskt ljus. Det som är "fake" fascinerar honom. Hur det fiktiva blir identitetskapande och till slut blir verklighet. Bauersima började som filmmakare, varför det var naturligt att blanda in mediet i pjäserna. I början av 90-talet var det dessutom ovanligt att filmmediet tog någon större plats på teaterscenen, något som blivit mer och mer accepterat sedan dess.

norway.today handlar om ett ungt par som träffas över internet och åker till Norges fjällvärld för att begå självmord tillsammans. Det är en berättelse om utanförskapets identitet, baserad på en verklig historia. Med sig har de en videokamera som ska dokumentera deras sista dygn tillsammans. Handlingen att lämna något till eftervärlden på detta sätt blir till fiktiva porträtt, som de båda ungdomarna gång på gång försöker korrigera och göra så sanna som möjligt. Men det är som att handlingen att hoppa tillsammans är för teatral, eller att mediet står i vägen för det de egentligen vill ha sagt.

Pjäsen spelas under hösten 2004 både på Östgötateatern och på Dramaten.

Ett urval pjäser av Igor Bauersima: Plane Thoughts (1994), Die Plicht glücklich zu sein (1996), Forever Godard (1998), norway.today (2000). Tattoo (2001, tillsammans med Réjane Desvignes)
En essä om Igor Bauersima finns publicerad på www.goethe.de/kug/pro/stuecke/englisch/bauersim.htm


Martin Crimp (f. 1956) har haft stor betydelse som pjäsförfattare och översättare. Han har under 90-talet skrivit flera innovativa dramer som influerat den generation brittiska dramatiker som växte fram under 90-talet, "de unga arga". 

"Hot mot hennes liv, en pjäs som handlar om hur vi bara förmår uppleva delar, aldrig helhet. Crimp har skrivit en pjäs som består av splitter av en ideologi, beskrivningar av människor som är offer för, agerar mot eller utnyttjas av en sentida superkommersialism. Människor som vrider och vänder sig på krokar man inte ser och förstår. Crimp beskriver reklam för en bil men också vad den egentligen säger: i denna bil, med krockkuddar och automatlås, behöver du aldrig vara rädd för slödder och andras klet." 
Lars Ring i recension av Teater Tribunalens uppsättning, SvD 13 februari 2002

Attempts on her Life hade urpremiär 1997 på Royal Court Theatre upstairs i London. Teater Tribunalen var först i Sverige med Martin Crimp och denna pjäs den 11 februari 2002, i regi av Richard Turpin. Uppsättningen sändes även i radioteatern den 27 september 2003. 29 oktober 2004 sätts den upp på Göteborgs stadsteater under titeln Personangrepp.

Pjäsen berättar historien om en kvinna, genom människor som finns omkring henne. Vem är hon, och vad är det hon har gjort? Var är hon? Finns hon eller är hon många personer? Ett drama som utmanar konventionen och som ställer frågan om jaget och de andra och vad som är verkligt identitetsskapande.

Ett urval av Martin Crimps pjäser: Three Attempted Acts (1985), Dealing with Clair (1988), Play with Repeats (1989), No One sees the Video (1990), Getting Attention (1991), The Treatment (1993), Attempts on Her Life (1997), The Country (2000), Face to the Wall (2002), Cruel and Tender (2004)

Ta en titt på Alex Sierz hemsida www.inyerface-theatre.com för mer information om Martin Crimp och annan ny brittisk dramatik